ÅFF F 16- IFK damer 2-3 (2-3)

[13/02/2006 13:44]

Söndagen den 12.2 spelades returmötet mellan ÅFF F16 och IFK Mariehamns damlag. De minnesstarka kommer väl ihåg att ÅFF truppens första match denna säsong, i december, gick mot samma motstånd. I december spelade dock Julia Andersson och Carin Ekström för IFK. I denna match hade de bägge tu bytt sida och istället löpte nu Sandra Lundström in i vit IFK-tröja. Även annars var förutsättningarna för matchen annorlunda än i december. IFK ställde ett äldre och mer fysiskt förberett lag på benen. En bra motståndare för ÅFF alltså!

ÅFF F16 har detta år faktiskt lite konkurrens internt. 22-23 aktuella spelare ingår i truppen. Vissa positioner i vår 4-4-2 grunduppställning har ”kö” på upp till 5-6 naturliga spelare. Då är det klart att vi måste se över vem vi i slutändan väljer för just de uppgifterna och på samma gång kolla upp om det finns andra lösningar. Läge för experiment alltså…

Denna eftermiddag, helt enligt årsplanen , gällde dock ännu vintermatchning, grundspel och möjlighet för spelarna att bekanta sig med ÅFF-spelstilen. I vanlig ordning övade vi låg press. Mot lag av den typ vi möter i träningsmatcherna hemma på Åland brukar en lyckad låg press, med ett kompakt paket leda till förvirring hos motståndarna. Ett ändlöst rullande och sedan desperata bollar in i vår soppa. Väldigt viktigt att ÅFF spelarna dock lär sig vara alerta och flytta med bollen på rätt sätt, så vi klarar av försvarsspelet mot spelskickligare och snabbare motstånd i sommarens Pohjola Cup. Övriga grundsaker vi poängterade var i defensiven backlinjens aktiva djupledsrörelser. Mittbackarna måste kunna se då långboll över linjen är att vänta och då dra ner så vi kan möta bollen. (ÅU-tränaren Dahlins replik ”försvara framåt” beskriver rätt träffande det vi strävar efter).

Offensivt ville vi igen få till snabba omställningar. Efter brytning skall första passningen gå till egen spelare. Sedan gärna framåt, tex. På targetanfallaren. Vi strävar efter att få rättvända mittfältare med boll. Då skall automatiskt kantspelarna och gärna släpande forwarden gå i djupled fortare än kvickt. Detta poängterades å det strongaste och lite tendenser åt det hållet såg vi faktiskt, men ännu bättre kan det nog bli. Viktiga saker även, som nämndes inför matchen var de personliga egenskaperna som bör synas i matcher:

BESLUT- Varje spelare är själv ansvarig för sina handlingar. Oavsett vilket beslut hon fattar skall hon rakryggat stå bakom det. Är beslutet fel gör det inte så mycket, det kan vi korrigera längre fram. Är ”beslutet” en nödlösning utan tanke är det dock tokigt. Sådant hoppas vi kunna vara utan i årets F16 trupp.

MOD - Efter beslutet skall spelaren ha mod att genomföra rätt saker. 1v1 i offensiv zon tex. Rätt typs passningar och mottagningar. Lita på Dig själv!

SLAGSMÅL- Fysiskt spel där man ej viker undan är A och O i dagens fotboll. För att komma tillräckligt nära för tacklingar krävs det att hela laget är tillräckligt tajt så man kan stiga in utan att irra omkring på mittfältet som en borttappad orienterare. Kommunikation och små grymtanden från varje medspelare hjälper överraskande väl här!

Själva matchen bjöd sedan på en målrik första halvlek, då IFK lyckades näta tre gånger, då come backande ”åldringarna” Tove Reymers och Jill Mankonen tre gånger utnyttjade ÅFF backlinjens sviktande linjespel. Bollen kom in bakom linjen och samtliga spelare fick jaga mot ÅFF målet. Svagt understöd och inget djup i ÅFF linjen och förvisso svag press på mittfältet, men sådant uppkommer då och då… För målvakten Sandra Johansson återstod frilägesspel och då de osannolika räddningarna uteblev denna dag kunde 18-åringarna näta.

ÅFF å sin sida gjorde under halvleken 2 snygga mål. 1-1 långsköts in av Ellen Ahlström, efter ett skapligt byggt anfall, då Sanna Virtanen från kanten inte kunde avancera enda fram utan spelade in centralt till Julia Andersson vars framspel till Emma Henriksen resulterade i en retur som Ellen kallt lobbade in från ca 20 meter. 2-1 målet var om möjligt ännu snyggare. Nu var det Julia själv som sänkte IFK-målvakten med en praktträff från 40 meter! Riktigt fint.

Tendenser till spel hade vi. Ännu snabbare bör kantspelarna agera då vi har rättvända mittfältare. Ännu närmare varandra behöver forwards vara i defensiven. OCH betydligt alertare på djupled och säkring bör försvarslinjen vara. Dessa saker diskuterades i halvtid och det lag som löpte ut för andra halvlek lyckades också defensivt bättre. 2 x 40 minuter visade sig dock, ännu i februari vara väldigt långt och krafterna började tryta på flere spelare allt eftersom spelet pågick. Det centrala mittfältet där den ena spelaren alltid skall följa med ända upp i boxen trampade vatten långa stunder och fick ägna sig åt försvarsspel. Bra det i och för sig, så vi håller det egna spelet kompakt och om vi vinner bollen kan vi ju själva bestämma hur spelet går. Vår offensiv blev dock mot slutet av matchen rätt tunn. En par kvalificerade lägen fick vi till. Emma gjorde mot slutet en helt hyfsad insats på kanten efter lite omplaceringar. Hennes vänsterinlägg friställde Julia A som tyvärr missade just framför mål.

Inte ens omändringen till hög aggressiv press de sista 5 minuterna gav oss de målchanser vi skulle behöva för att utjämna och gå förbi. Förlust skrevs i protokollet, men som framgår ur vår verksamhetsplan är själva spelet alltid första prioritet. Här såg vi klara framsteg sett med de två tidigare matcherna.

Extremt viktigt är nu att spelarna blir i form för att orka spela den typ av fotboll vi spelar på distriktsnivå. Omställningar och fullbordade löpningar, samt press, måste alla i truppen orka genomföra i 80 minuter. Till detta finns det ingen genväg. Det gäller att träna!

Som tränare är undertecknad dock full av tillförsikt inför våren och sommaren som kommer!

I mars och april samlas F16 3-4 gånger och i maj står återigen matcher på agendan. I medlet av maj tas Pohjola Cup truppen ut och månade därefter står turneringsförberedelser på programmet. Efter Pohjola Cup tar F16 nu fart och i juli gäller det B7 games på Dagö i Estland. Där har Åland ett guld från två år tillbaka att försvara.

Mikael Virta - Tränare