Information från Förbundstränarna: 

Öspelsguld!

Två år före den utlovade hemmasegern gjorde Ålands damer det! Förvandlade två tidigare Öspelssilver till guld. Storheten i bedriften är svår att beskriva för oinsatta, men både spelare, supportrar och vi tränare/ledare upplevde något som definitivt går in bland de allra största fotbollshändelserna i våra liv, hittills.

Matchmässigt krävdes det fyra segrar för att ta hem titeln. I gruppspelet inledde Åland på en stekhet stadion mot Grönland som debuterade i damfotbollssammanhang, såväl på öspels- som på ”landslagsnivå” i allmänhet. Åland experimenterade med en 4-1-3-2 uppställning där de tre offensiva mittfältarna skulle ha fria och kreativa roller. Idén var ytterligare att aktivera ytterbackarna väldigt starkt i offensiven. Grönland bjöd inte på så värst starkt motstånd, så matchen i sig blev ett riktigt fint träningspass som vi tog hem med 2-0 efter mål av Annica Sjölund och Sarah Engblom. Första slaget var överstökat och en fri, samt koncentrerad stämning rådde inom det Åländska laget.

Följande dag stod värdön Rhodos för motståndet. Rhodos unga lag hade förlorat mot Grönland i första matchen, så det gällde för åländskorna att hålla tungan rätt i mun, sköta jobbet och spela oss till semifinal. Så mycket mer än det behövdes faktiskt inte. Hettan blev en värre motståndare än Rhodosdamerna. Åland var tillbaka i en ”Åland Uniteduppställning” och utmaningen låg i att inte forcera för hårt framåt, utan lugnt spela fram till målchanser. Trots lite halvdant här och där visade åländskorna sin klass och segersiffrorna skrevs 8-0 efter 4 (!) mål av Tove Reymers, 2 av Sarah Engblom samt varsitt av Annica Sjölund och Rebecca Björkvall.

Åland i semifinal alltså. Livet lekte och nu väntade vi oss hårdare matcher även. Till vår stora förvåning fick vi info om att Isle of man slagit ut Gotland ur medaljstriden och den väntade skandinaviska semifinalen skulle få mer brittiskt stuk över sig.

Matchen mot Isle of Man kom att bli rätt dramatisk till sin inramning. Läktarna fylldes av hundratals supportrar både från Åland och Isle of Man och under hela matchen kunde man höra växelsång och kamp om läktarseger. Även nere i omklädningsrummen hettade det till i och med trassel kring lagfärgerna. Isle of Mans kapten blev varnad redan innan ”kick off” efter att ha slängt saker i ansiktet på Ålands kapten Ing-Marie ”Mimmi” Holmberg.

Då vi äntligen kom igång var det igen Åland som visade klart högre standard på spelet. Isle of Man kämpade för allt de kunde i kännspak brittisk stil, men åländskornas lugna bollinnehav kom att väga över mot slutet. Det dröjde faktiskt ända till 72:a minuten innan Annica Sjölund kunde fösa in en hörna och förlösa det åländska lagets nervknutar. Annica hann senare även skjuta in 2-0 målet som kom att bli slutresultatet. En på många sätt het match slutade i åländsk segeryra och nu var det final på schemat.

I finalen skulle vi möta Canadas stolthet Prince Edward Island. Ett lag som till stora delar består av universitetsspelare från University of Prince Edward Island, som faktiskt nått medaljplaceringar i de canadensiska universitetsmästerskapen de senaste åren.
P E I hade dominerat sina matcher under öspelen, precis som Åland dominerat sina. En fin final att vänta alltså.

Ett väldigt fokuserat Åländskt damlag värmde upp i skuggan på den heta finalarenan medan så gott som alla ålänningar som rest ner till Rhodos bänkade sig på läktaren för att stöda ett av de mest ”folkkära” åländska öspelslagen. Då matchen började var ingen i truppen oberörd av vad saken gällde. Denna gång hade vi turen med oss och Lisa Westerlund kunde fösa in en hörna redan efter 5 minuters spel. 1-0 stod sig till halvtid då Robert Dahlin och undertecknad fick diskutera igenom med laget hur vårt spel skulle kunna luckras upp. P E I hade under den senare halvan av första halvlek lyckats täppa igen våra passningsvägar och satt hård press på vår backlinje.

                                               Fortsättning  >>>

Nyheter Damlaget

Detta öspelslag varken kan eller ska jämföras med något av de två föregående. Inte heller nästa öspelslag kommer att vara detta likt! För att säga som det är. Segerlaget 2007 utgjordes av Åland United med fyra goda förstärkningar från IFK Mariehamn. Åland spelade Åland Uniteds spel. Nästa gång det vankas öspel kommer säkert grunden i laget igen att utgöras av ÅU spelare, men ett så här renodlat ”klubblag” tror jag inte vi får på benen en gång till. 2009 kommer det åländska laget att bestå av spelare ur minst 2 åländska klubblag, något svenskt eller finländskt lag, samt eventuellt något universitetslag på andra sidan atlanten. Det är en stor utmaning för åländsk fotboll att nu blicka framåt för att kunna försvara detta världsmästerskap på hemmaplan. Många av spelarna är de samma som i år, men redskapen och spelet kommer eventuellt att vara annorlunda!

Men, just nu! Låt oss vara glada- och som Bengt ”Benko” Johnsson och hela hejarklacken uppmanar oss: ”Stå upp för ditt Åland!”

/ Mikael Virta - Lagledare / tränare

Landskampen mot Sameland...

Fredagen den 9:e februari klockan 8:00 begav sig den åländska truppen på 14 spelare och en coach, med Ålandsfärjan mot Kapellskär. Resan fortsatte sedan med buss och flyg Stockholm-Oslo-Tromsö. Efter förseningar var vi äntligen på hotellet i Tromsö ca 21-tiden på kvällen. Dock utan våra värskor...

Kultur...
Under lördag förmiddag väntade en kort guidning med buss och ett besök hos renen "Rudolf" med familj. Han skulle tävla på söndagen så vi fick inte en tur med honom, men väl känna lite på honom...

Under dagen hann vi även med en kort besök på stan. Där fick man bl a prova på lassokastning och köpa Samiska delikatesser och souvenirer.